En höggravid mamma och en trotsig treåring

Lagom till att jag börjar räkna ned veckorna till förlossning på en hand (okej, på max tre fingrar) börjar Elsa visa tydligt vad alla menar med treårstrots. Jag har känt att vi varit så skonade från trots från hennes sida, att vi haft sån tur att få en lugn och väluppfostrad unge. Ha! De sista veckorna har den lugna och snälla ungen bytts ut mot någon som kan jämföras med ett vulkanutbrott! Det är dumma mamma, slag och skrik rätt ut för hela slanten. Om mina föräldrar sett henne hade de nog sagt att hon liknar mig som liten, för igenkänningsfaktorn är stor. Så vi bråkar i stort sett flera gånger per dag och efteråt kommer ledsamheten och myset. Och mina skuldkänslor. Jag förstår ju att min oförmåga till att vara helt med, min brist på ork och min korta stubin bidrar till detta. Även negativ uppmärksamhet är ju bra uppmärksamhet säger man, och jag tror att det kan vara lite av detta som Elsa spelar på. Så nu vill jag bara få ut lillasyster och få igen lite fysisk ork. 

Min stora lilla tjej. Inte lätt i en treårings värld att inte helt vara med på noterna av vad som händer. Och ha en tjock, dum mamma som inte räcker till...
(null)

(null)

(null)


Publicerat i Barn
Taggar: #trotsåldern #gravid #graviditet