Världens viktigaste jobb

 
Detta är ett peppinlägg till mig själv. Eftersom jag är mitt uppe i något som känns otroligt frustrerande och jobbigt så behöver jag all pepp jag kan få - jag är nämligen på jakt efter ett jobb. Jag blev gravid under mitt sista år på högskolan och av förklarliga skäl kom jag inte ut i relevant arbete efter studierna - utan födde min fantastiska dotter istället. Nu när mammaledigheten börjar gå mot sitt slut och det är dags för mig att börja jobba, så straffar jag mig själv med nedbrytande tankar. Tankar på att det var dumt och ostrategiskt att inte börja jobba direkt och bättra på det där CV:t. Just nu känns det himla tungt att få avslag efter avslag på jobb på grund av brist på erfarenhet. Men hallå! Jag har ju under dessa månader haft det viktigaste och bästa jobbet i världshistorien! Och jag har fått en ryggsäck stor som rymden full med erfarenheter!... Att vara mamma borde inte förminskas. Samtidigt känner jag att man väldigt ofta ogrundat har åsikter om en kvinnas val i sitt moderskap. Det delas åsikter till höger och vänster om de vägar man väljer att gå som mamma. Alla har vi väl hört åsikter om att man inte borde skaffa barn för ung, inte heller för sent i livet; att man inte borde vara borta från jobbet för länge, men heller inte lämna över ledigheten till pappan för tidigt. Listan är lång och berör allt från födsel, till amning, uppfostran, förskola och syskonplanering. Vi är under lupp helt klart när det kommer till våra val som föräldrar. Och det går också ut över våra karriärer. Jag satsade på barn innan jag satsade på karriären och för mig kändes det helt rätt.
 
Nu vill jag bara att någon ska ge mig en chans! Se förbi "ung och oerfaren" och förstå att jag har ett helt år fyllt med erfarenheter som jag vet har fått mig att mogna, växa som människa och som har gett mig mycket nyttig kunskap om livet... Samtidigt är det där tvåsidigt, för jag kan tvivla på min egen kapacitet, mer nu än innan jag fick barn. Då var jag så inne i det där hjulet tillsammans med alla andra. Jag drömde om en karriär och jag lärde mig ett yrke, något som peppade mig väldigt. Nu, när jag möts av avslag från arbetsmarknaden, tvivlar jag på vad jag kan och vad jag har att ge. Kanske inte mina två år som caféchef betydde något? Och vad är egentligen en kandidatexamen värd när alla söker erfarna anställda? Det fanns en tid då jag hade sånt himla självförtroende över det jag höll på med, just för att det alltid har gått bra för mig när jag varit i jobb eller studier. Framförallt för att jag älskar att jobba! Jag älskar att vara till nytta, få driva, problemlösa och göra något bra. Är inte det hemskt, att jag inte tänker på att det är precis det jag gör som mamma!? Det är ju precis det man gör som mamma, världens viktigaste jobb! Kanske jag borde skriva in det som en egen punkt under arbetserfarenhet i Cv:t...
 
Så här kommer peppen till mig själv: Jag har så sjukt mycket att ge! Jag har ett driv större än många andras. Jag är duktig på det jag gör, vare sig det är att vara mamma, hålla på med något kreativt, sitta i skolbänken, hjälpa kunder eller vara en bra kollega. Jag vet att jag också kommer klara min nästa uppgift helt galant - för det är så jag är - går jag in i något gör jag det med hela min själ. Jag tänker inte skämmas för mina val i livet som har lett till att jag är nyexaminerad nybliven mamma vid 28 års ålder. De har bara gjort mig till en bättre människa. Nu måste bara de där kloka och erfarna människorna på toppen förstå det också!
Publicerat i Vardag
#1 / / Susanna i Norge - nybliven tvåbarnsmamma:

Heja heja! Håller tummarna att du hittar dig ett jobb snart :) Vad är det du utbildade dig på högskolan innan du blev gravid? Jag blev också mamma första gången när jag var 28 år och tycker det är perfekt ålder att bli mamma. Hur länge har du bott i Oslo? :)

sv; Tusen tack snälla! :D Mysigt med en bebis i hus igen ;)

Ja, jag tycker också det är kul att ta del av andra svenskar i Norge som bloggar :)

#2 / / Lina - my art & my life:

Jag hejar på dig!! Det där drömjobbet kommer dyka upp, men förstår att det tär på sjlvförtroendet. Heja heja!

#3 / / Life of Johanna:

Så fina bilder på er två och ja du har haft bästa jobbet nu, och jag håller tummarna för att du snart får ett jobb

#4 / / Viktoria - Mamma till William ♡:

Otroligt fina bilder, din dotter är jätte söt :)

Åh jag förstår att du blir frustrerad, jag hade samma problem för några år sedan när jag sökte jobb. Håller alla mina tummar att du får ett bra jobb snart :)

#5 / / Netti:

Hoppas verkligen att du hittar drömjobbet och vilken sötnos du har :-D

#6 / / Emma-Väntar tvillingar!:

Vet vad du går igenom, har inte heller något jobb och inte haft fast jobb på 5 år, det tär på en som människa...
Hoppas du hittar något snart!

Ja vem vet de kanske dyker upp här en dag vännerna, men skulle bli himla förvånad då alla inte är så tajta med varandra :)

#7 / / Stina - Tillvaron.se:

Heja dig! Med din inställning tror jag absolut att du kommer få jobb inom kort :)

#8 / / Elin:

Sådana fantastiska bilder!

#9 / / Nora Bååth:

Det är verkligen viktigt att peppa sig själv :D

#10 / / Kimmey:

Så fina bilder på er två och riktigt bra skrivet!

#11 / / Vendela:

Bra skrivet :) Nu har inte jag gått på universitet ännu men jag kände mig rätt värdelös ett tag när jag sökte sommarjobb inför den kommande sommaren. Jag sökte kanske femton olika jobb men ingen "ville ha" mig. Det var förstås inte personligt, men det kändes så. Alla vill ha de som redan jobbat inom området. Men efter alla dessa nej kom tillslut ett ja och nu har jag jobb hela sommaren. Viktigt att inte ge upp! :)

#12 / / Lina:

Vilken underbar blå färg hon har på ögonen, och du matchar ju henne bra med din skjorta :) Vad är det du har pluggat till? Och är det en svår bransch just nu? Håller tummarna för att du hittar något, tror verkligen att en tjej med ditt driv behövs där ute :)

Sv: Ja Italien är verkligen underbart! Hoppas och tror också att det blir en bra resa :) Ni kanske kan ta med er lillan (eller båda tjejerna) och åka iväg på en långweekend nån gång. Sånt brukar vi lyckas planera in ibland, trots att det är mycket som händer hela tiden :)

#13 / / Denise Kocaman:

Måste bara säga att vilka fantastiskt blå, fina ögon Elsa har! Det är svårt att släppa blicken från dem. :-)

#14 / / Jullan:

Jätteimponerande tycker jag som inte alls känner dig. Stå på dig, ge inte upp, när du minst anar det är det din tur. :)

#15 / / Anna mamma till Vincent :

Så igenkännande! Blev med barn strax efter min socionomexamen, då var jag 23, blev mamma när jag fyllt 24 . Planerat var det men det gick så fort vilket vi ej räknat med. Det gäller att fortsätta kämpa,aldrig ge upp. Det är bra att bryta ihop och sedan komma igen. Det kan ta 100 ansökningar tills man får chansen men det kommer ge utdelning till slut. Lycka till allt kommer bli bra!