Fast i limbo




Tack alla ni som ihärdigt fortsätter att titta in här, trots för att uppdateringarna sker mycket glesare nuförtiden. Verkligheten kom som en käftsmäll när jag började jobba igen och som bekant räcker aldrig tiden till. Plus... Känner mig ganska oinspirerad till det mesta just nu, allt mitt fokus går åt att söka jobb för att försöka knipa den där förstaplatsen i jobbsökarracet. Just nu känns det dock som jag ligger på sistaplats. Det tar knäcken på min självkänsla, att stå och stampa på samma plats dag in och dag ut och inte komma vidare. Som om det är en fet grind framför mig som jag vill att någon ska öppna NU så att jag kan få löpa vidare. Det är konstigt egentligen, hur stor del av ens identitet som ligger i det yrke man praktiserar. Vem man är handlar inte bara om det man har på insidan, utan det är också i högsta grad kopplat till vilka uppgifter man utför, vilken mening man har för samhället. Och på den fronten kan vi väl säga att min identitet har lite av en kris going on. Jag vill bara hitta rätt, bli peppad och sätta igång! Inte vara i limbo. Alla säger att det kommer, men nu har jag inte lust att vänta mer! 
Publicerat i Allmänt
#1 / / Yohanna:

Jag hejar på! Förstår att det äe jävligt segt emellanåt. Men om ett år när du dricker kaffe på ditt nya jobb och minns tillbaka på limbot så kan du njuta desto mer!

#2 / / Mirre:

Jag känner mig lite lika där, jag vill också få annat jobb, men har väl sökt dåligt, men känner att jag också står och stampar =/

#3 / / Åsa Rindstål:

Håller alla tummarna för dig! Plötsligt dyker Jobbet upp och då dyker det säkert upp flera samtidigt :) brukar vara så! Kram