Heja Norge!

Vårt hem doftar gott av flera vackra buketter som vi har fått efter att vår bebis kom till världen!
 
Jag håller bestämt på att ge min dotter "duktiga flicka"-syndromet. Allt hon gör lyckas jag berömma med "duktig tjej" eller "duktig flicka", vare sig det är om hon får till en bra sugning på bröstet, eller om hon bajsar, rapar eller ens öppnar ögonen en liten stund. Snacka om att jag redan nu gör mitt barn en björntjänst. Men jag är well awares och ska pröva att sluta med det snart. Men nu är hon ju så duktig! 
 
Igår hade vi verkligen en tung dag här hemma. Vi drog för att väga bebilini och hon hade gått ned sina tio procent från födseln, vilket är fullt normalt. Men sedan mätte vi mjölkmängden vid en amning och den var väldans låg. Nattamningen gick inget vidare heller, hon skrek som en galning och fick inte grepp om bröstet. Jag tänkte att jag skulle behöva ge bort henne till någon med bättre amningsbröst än mina om jag ville ge min unge en chans att överleva. Men sedan idag var vi en tur på sjukhuset för att testa gulsot och fick då hjälp och råd om amning. Barnmorskan sa att vi skulle ta ett litet chillpill, satsa på att pumpa och ge henne mat på handen istället, samt testa en amningsnapp eftersom hon inte får grepp om mina Dolly Parton-pattar just nu. Nappen gjorde verkligen susen och när vi mätte mängden mjölk igen idag med amningsnapp hadde den ökat med tre fjärdedelar! Då kände jag mig som en stolt och lycklig morsa! Så idag har amningen varit helt odramatisk och verken jag eller fågelungen har släppt frustrationstårar. Från totalt nederlag till total eufori! Om hon fortsätter att dricka till sig såhär bra med amningsnappen så kommer hon nog börja öka i vikt snart. Och imorgon skaffar vi en ordentlig bröstpump för att försäkra oss om att varken hon eller vi ska behöva må dåligt över en icke-fungerande amning från och med nu. 
 
Måste också säga att jag är så sjukt impad över hela systemet runt nyfödda bebisar och oroade föräldrar här. Vi har fått så mycket hjälp, goda råd och stöd de sista dagarna och det är sjukt betryggande med kunniga människor som har stött på samma problem som vi tusen gånger förr. Och alla är tillmötesgående, förstående och allmänt awesome. Det gör att vi som föräldrar slipper ont i magen och sänker axlarna. Jag känner mig inte det minsta hysterisk (en aningens igår, ja) över att detta inte går att fixa. När jag först blev gravid var jag lite delad i mina känslor att inte få föda barn i Sverige, men genom denna process har jag blivit grymt impad av det norska hälsosystemet. Tummen upp för Norge helt enkelt! 
 
Nu ska jag snart krypa ned i sängen och försöka få mig en bra nattsömn, det har jag både behov för och tycker att jag förtjänar! 
#1 / / Kirsti:

Så bra det går bedre. Amming kan være noe skikkelig pes eller ordentlig hyggelig. Jeg ligger nok et sted i mellom i hvordan jeg selv ser på saken. Med Max hadde jeg uendelige runder med tette melkeganger, brystbetennelser, feber, pumping og massevis av tårer. Denne gangen har det gått uten problemer. Så om det skulle være noe som helst i retning av at det ikke går bra er det bare å ta kontakt. Jeg tror jeg har prøvd ALT! ;)

Svar: Takk for det Kirsti, veldig fint med andres erfaringer å hjelp når man går inn i noe som er så nytt! Det var slitsamt de første dagerne, det føltes misslykket at hun ikke kunde få i seg mat - det aller viktigste for babyen. Men så fikk vi skikkelig god hjelp på barselpoliklinikken og nå ammer jeg med brystskjold og prøver litt uten ibland. Jeg føler meg mye tryggere i at hun har det bra og får i seg mat nå. Vore koselig å møtes etterhvert og få se dere og Stella og Max :-) Jentene kommer sikkert kose seg sammen når de blir litt større! Ha en fin tur med barnen, håper reisen går smertefritt!
Johanna

#2 / / Tess:

Grattis till barnet! :-) Och att bekräfta barnen är inte fel. När de är bebisar är det lättaste att säga att de är duktiga, snälla, underbara etc. Mest säger man det nog för egen del för de tar inte åt sig av det då :-) Med mitt barn märker jag att det han mest vill är att bli hörd och sedd (han är 4 år nu) så att ägna min tid åt honom gör honom lycklig. Så jag behöver inte alltid säga att han är duktig (även om jag tycker att han är det) :-)

Svar: Goda råd, tack!
Johanna