Sommartider

Semestern 2014 har börjat! Och just nu smattrar regnet utanför. Men till och med det kan vara mysigt ibland, speciellt när man ändå bara ska krypa under täcket snart och somna in, då är ljudet fint att somna till. Vi är på Hvaler, på Kristoffers landställe och har börjat komma in i sommarlunken, som alltid tar lite tid att vänja sig till. Vi har nu varit här i två dagar och stannar i en vecka till ungefär. Det lovas solsken och värme, så vi hoppas på en hel del badande, solande och lite båtturer. Igår till idag var min mamma här på besök med sin kärlek, och det var väldigt mysigt att känna att vi fick ro om varandra lite, det sker ju inte så ofta. Alltid fint att få lite påfyll på familjebatteriet. Men det är jobbigt när man ska lämna, eller bli lämnad, för kontrollen över när vi ses igen finns inte där. Och jag vill veta att det inte är så länge, att jag kan hantera den väntan, men det är inte ofta jag känner så. Oftast är det en bitterljuvhet i det att umgås, för det finns så mycket att ta igen och aldrig tillräkligt med tid. Och att ta avsked blir aldrig särskilt mycket lättare. Egentligen är det konstigt, för jag har ju så himla lätt för att sakna. Klarar inte av att vara ifrån Kristoffer mer än en natt utan att känna ordentlig saknad. Så lever jag största delen av min tid ifrån dem jag älskar mest. Och den saknaden går aldrig över och blir aldrig lättare.
 
Har tagit lite bilder hittills på semestern, som jag tänkte jag skulle lägga upp här. Att visa upp bilder kan ju vara en motivationsfaktor till att faktiskt fota mer. Jag är vanligtvis så dålig på att komma ihåg, men tycker ändå att det blivit en del bra på bara några dagar här på Hvaler!
 
På bryggan hos farmor. Mathea är en riktig liten badkruka, och tyckte första doppet var riktigt obehagligt. Det är mycket bättre att hålla sig på torra land och se på pappa som hoppar från trampolinen. 
Farfar och Mathea (i sommarklänning, alltid dessa sommarklänningar) busar på gräsmattan, i kvällssolen. 
 Världens bästa pappa och världens bästa Mathea på berget.
 Present från min kära mor till mig. Kanske jag ska samla armband den här sommar, sådär som man gjorde när man var femton. 
 Min fina mamma och hennes kärlek. 
 
Jag och Mathea på strandcafét i skjærhalden. Alltid fint med en liten lunchpause på utflykt. 
Mathea matar ankorna med våfflor. Sådana där spännande grejer man kan göra när man är på semester och upptäcker nya platser. 
 
Sommarlunken som har börjat infinna sig innebär senare kvällar och längre sovmorgonar. Men eftersom vi har en liten femåring som inte gillar att dra sig alltför länge i sängen är det nog bäst att jag kryper ner nu. 
 
Tudeloo. 
Publicerat i Familj