Dags för att gnälla lite!

Nu tog det helt plötsligt stopp. Allt det som har varit mysigt och trevligt med graviditeten har ersatts av revbenssparkar och kramper här och där. För min del går en sliten kropp alltid in på psyket. Jag blir rätt
P I S S E D faktiskt, varför kan ja inte bara få vara pigg och glad? Svaret är ju: För du ville ha en unge, Johanna. Takes a certain amount of sacrifises... Jag är som en liten bortskämd snorunge med min perfekta graviditet, har ju mått så fint så länge! Inte hade det varit hållbart att promenera in på förlossningen i samma goda form som jag varit tills nu, någonstans var det ju tvunget att vända. Och kanske är den tiden här nu? Förutom att revbenen är utsatt för en kontinuerlig misshandel, så vill jag också gärna klaga lite på att det sträcker på sidorna och värk i nedre delen av ryggen. Och ont i höfterna. Men mest vill jag nog klaga på att jag känner mig på uruselt humör, och vaknar aldrig utvilad längre. Och det där med att gråta, herregud. Bara jag känner efter det minsta lilla så kommer tårarna som hos ett litet barn, men jag behöver inte ens slå mig och ingen behöver vara dum. Det räcker liksom med att jag visualiserar att jag slår mig, eller tänker på att jag kanske känner mig lite ledsen. Jag gråter typ proaktivt. Som tur var håller oftast inte gråtandet på mer än två minuter, sen har jag fått tillfredställt mitt gråtbehov. 
 
Idag är både jag och Kris hemma. Han har tagit ledigt för att börja bygga i källaren. Det är renovering all over again, men som tur är är källaren bara 20 kvadratmeter. Ingenting jämfört med de tidigare åttiosex som vi gjorde med resten av huset. Jag hade som plan att städa, men det är verkligen inte lätt när man tycker synd om sig själv. Tog en tur till Alnabru och handlade färg till en tvbänk jag ska måla om, samt köpte bebiskläder på 70% på barnas hus Outlet i Kalbakken (för alla Oslomammor måste jag bara tipsa, åk dit innan veckans slut för då stänger butiken och de har verklige allt man behöver av ytterkläder till barn på superrea!)... Sånt blir man ju i alla fall väldigt glad av! Sen slängde jag ihop en pizza till lunch när jag kom hem. Pizza blir man också glad av!
Dessa tre fick jag för tvåhundra kroners! Känns ju inte alls så illa. Lite större storlekar är det jag ser på nu, då korgarna är helt smockfulla med kläder till nyfödding. Men jag försöker ändå begränsa mina inköp, eftersom jag tänker att man säkert får en del när hon är här, plus att min syster säkert har lite mer jag kan få låna av Alma om jag skulle behöva det. 
Det här är lunchpizzan jag slängde ihop till mig och Kris när jag kom hem. Hemlagat tortillabröd med hemlagad tomatsås, mozarella ända från Strömstad, coctailtomatoes och basilika. Yummy!
 
Nej, men om man skulle ta tag i dagen och städa lite. Så blir jag nöjd med mig själv sen! Blir kanske att grunda tv-möbeln också, så jag kan måla den en gång till imorgon. Yesyes, så blire.