En liten och ett stort

Nu börjar vår lilla toa och vårt stora bad ta plats. Jag får ett barnsligt pirr i magen varje gång jag ser hur vårt hem tar mer form.

Vår lilla toa...

Och vårt stora bad!

Se bort från allt stök i bilderna och tänk dig hur det blir när det är rent och fint. Det kommer bli skiiiitbra det här alltså!

Publicerat i Hemma hos oss
Kommentarer (1) Follow

Att gipsa vidare.

Jag skulle vilja påstå att vi nu är klara med gipset. Men då tror jag att jag skulle få motstånd från min kära pojkvän, för enligt honom har vi liksom dödsmycket kvar att göra. Såhär är det. Jag ska vara ärlig å säga att jag aldrig hade kunnat tro att det är så mycket man ska fixa med innan ett hus blir klart. Jag trodde att jag hade ganska mycket koll på hur ett hus blir till. Jag menar, jag har ju vuxit upp i ett hus-som-aldrig-blir-färdigt. Jag har lagt golv och tak och tapetserat och målat och fixat och donat all my young life. Men det stora erkännandet i det här är att jag hade ingen aning hur mycket det var som skulle fixas. Jag borde krävt en lista av Kristoffer innan vi började, för att kunna bocka av och ha koll. Jag har ingen koll! Den kronologiska husbyggarlistan i mitt huvud ser ut såhär, 1. Riva 2. Lägga tak/isolera 3. Sätta gips på väggar 4. Lägga golv 5. Flytta in.
 
Jag förstår ju att jag har missat något. Men känner mig nästan lurad av någon, eller av min egen dumhet att jag glömde googla det här innan. Fytusan. Slutsatsen är i alla fall att jag aldrig hade kunnat bygga hus utan min ingenjör till kille och att jag aldrig kommer flytta igen i mitt liv. 

Här är i alla fall lite bilder på hur vårt radhus tar form för att närma sig inflyttningsklart. När golv å alla andra miljoner saker som måste göras är gjorda det vill säga. Och köket. Köket ska stå här så småningom. Elefantsnabeln som hänger å dinglar på den här bilden är ventilationen.... 
 
Tur att Kristoffer varit så nazi med att ha mycket kontaktuttag och inga lösa sladdar ut från väggarna när huset är klart, för efter den här byggningsperioden är jag jäkligt trött på allt som har med sladdar och kablar att göra. 
 
Ur en annan rörig vinkel
 
I byggningsprocessen av en vägg. Fördelen med att jag haft så fel i omfanget av saker som ska bli gjort är i alla falll att jag har lärt mig en massa nya saker. Och det är kanske det livet går ut på? Jag ska skriva snickare på mitt CV. Det tycker jag att jag gjort mig förtjänt av.
 

Och övrig information är att mina höfter nu har börjat inse att det snart är examensperiod och därför har börjat värka igen. Ja du läste höfter och värka i samma mening och nej, jag är inte 87 år gammal. Ännu mer sorgligt är att jag faktiskt fick tummen ur och gick till läkaren med denna åkomma med hopp om att jag kunde få en supermegamedicinkur för att slippa höftvärken, eller i alla fall få höra att jag har fått reumatism eller någon annan synd-om-mig-sjuksom, men det enda jag fick höra efter att ha betalat 300spänn or so, var att det är muskelärt. Vilket med andra ord betyder att om jag bara börjar träna så ska värken fort gå över ska du se, lilla gumman. Jävla skitdoktor.
 
Enough procrastination. Tillbaka till uppsatsskrivning! 
Publicerat i Hemma hos oss
Kommentarer (0) Follow

Önskelista!

Vilken fin morgon hurni. Skulle verkligen, VERKLIGEN plugga, det var tanken. Men sen så var jag ju tvungen att kolla ikapp mig på Sons of Anarchy och sen kunde jag ju inte tacka nej till en Skypedate med Limpan och Alma. Så kom jag på att det var dags att skriva önskelista och swish! sa det och nu ska jag strax springa iväg till jobbet! Hur härligt som helst är det att det är fredag och helgen ska gå åt att sätta sista gipsen i huset. Om det så ska innebära sömnlösa nätter så ska gipsen bli klar denna helgen! DET MÅSTE BLI KLART! Jag känner att jag måste få flytta in i huset snart, jag måste få sova i vår stora sköna säng igen! Jag måååste få tid till att bara få vara igen, att få pyssla, sy, laga mat hela dagen lång. Baka! Så mycket jag vill göra i mitt nya hem! 
 
Om bara några veckor fyller jag och Herrn år. Han blir trettiiiiooo. Guud. När jag var liten var man en gammal gubbe om man var trettio. Det kanske man fortfarande är, men numera tycker jag gubbar är fina. Det är klädsamt att vara gubbe. Lite klokare, lite snyggare. Inget fel på grått hår heller om du frågar mig. I alla fall. Önskelistan. Den är lång i år. Jag skrev en gemensam önskelista till oss. Vissa saker vill Kristoffer har mer, andra vill jag ha mer. Men vi delar ju på allt, så egentligen är det praktiskt med gemensam födelsedag!
 
Vi önskar oss ju en miljon mer saker, som bland annat en Ipad, Soda Streamer, stekpanna, ullfilt med mera med mera. Sen finns det ju saker som Kristoffer vill ha (masjettknappar, jaktkniv, skidor) och saker som jag vill ha (DAY ljusstakarna). Tur att julen inte är så långt borta!
 
Nu ska jag sätta på mig ansiktet och gå till jobbet. Hade tänkt vara tidigt ute, ifall det skulle vara så att jag väljer att gå till jobbet och ifall jag bara råååkar gå in på den där butiken på vägen som jag sett har de där fina och billiga köksvågarna i knalliga färger. Bara ifall det skulle hände att jag skulle rååååka köpa en sån är det ju bra att jag har lite gott om tid.